VURPAT!

Ja, det är just vad jag har gjort idag!
Skulle gå upp till "lille huset" med madrasser, och självklart bar jag båda två på en gång. Regnet strilade, trappan upp till "lille huset" är av trä och snorhal. Marken/trappan under mig bara försvann och där låg jag i en hög med båda benen/fötterna vridna under trappan. Skriker så högt jag kan , men såklart att ingen hör mig. Jag kommer iallafall loss och kan lägga in de där sabla madrasserna och börja den stapplande vägen in igen!
Så nu är båda benen blåslagna, rumpan är öm, ryggen värker och jag är stel som en pinne!!! Livet är härligt!
Inte nog med det så är jag genomförkyld, täppt och ont i halsen! TACK!! Känns som en bra söndag!

Nyss ringde iallafall farmor och erbjöd sig ta Lilleman imorron. TACK! Antar att jag är ännu ömmare och stelare imorron!

Nu ska jag få sista smörjelsen av maken....sen blir det sängen!

God natt alla/ Åsa